Glädjeämnen

Kom hem, slog upp Lärarnas Tidning och kände glädjen växa när jag läste Eva-Lis Siréns ledare. Kommer på mig själv med att nicka och tänka: -Ja, precis!
Och när nu nya skollagen uttryckligen säger att skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet är det väl bara att köra?! Fast det är klart, det lär väl säkert ta ett tag till innan poletten trillar ner hos våra skolledare och politiker som ännu inte insett detta. Glädjeämnen för vissa, sorgebarn för andra och uppenbarligen en vit fläck på kartan för en del!

När resultatet av senaste PISA-undersökningen presenterades gick jag i valet och kvalet om jag skulle skriva något, men valde att avvakta för att se vilken riktning den efterföljande debatten kunde tänkas ta. Såg framför mig hur de, med tanke på resultatet, vanliga argumenten skulle rullas upp: -Nu måste vi satsa ännu mer på matte... eller: -Om barnen bara läste en roman om dagen istället för att spela tevespel så...!
Förvånande nog tyckte jag inte att det blev så mycket debatt, eller rättare sagt, jag hade förväntat mig en betydligt större och bredare debatt än vi har sett hittills. Ivrigt skulle jag höja rösten för de estetiska ämnenas betydelse så snart rätt läge infann sig. Eller kanske bara hänvisa till följande gamla, men ändå ack så aktuella nyhet, vilken SMoK skrev om redan 2009: "Kreativa ämnen leder till bättre PISA-resultat".

För att knyta ihop en spretig tankekedja så är min förhoppning att vi inom en nära framtid får se en diskussion om lärandet i ett helhetsperspektiv växa fram. En diskussion där man inte fixerar sig vid ett ämnes betydelse framför andra, utan alla skolans ämnen i samverkan med varandra för att ge varje elev möjlighet att lära utifrån sina individuella förutsättningar i en likvärdig lärandemiljö. Ur mitt perspektiv är det dithän Eva-Lis Siréns ledare pekar och jag kan bara hålla med. Eller som ungdomarna en gång skulle uttryckt det: Word!

Lite Wow!

I veckan fick vi det senaste numret av den förträffliga lilla tidningen Musikläraren som ges ut av MR. I väntan på att kaffet skulle rinna ner passade jag på att bläddra igenom den, lite förstrött. En bitsk ledare, några sidor om den nya kursplanen och de estetiska ämnena och så Wow(!), eller rättare sagt en artikel till om The Wow Factor!

Tänk om vi fick uppleva lite mer Wow(!) i skolan, kommer jag på mig själv att tänka och då syftar jag naturligtvis inte på WoW som i World of Warcraft. Visst händer det relativt ofta att man får känna lite Wow(!) i mötet med eleven och någon gång emellanåt, till och med över sin egen förmåga. Jag tänker då på dom där situationerna när man faktiskt känner att man lyckats med att vara precis en sådan där bra pedagog som man alltid skulle vilja vara.
Men hur ofta får man uppleva den där härliga känslan av Wow(!) när man tittar på skolan i stort? Nu menar jag inte att svartmåla skolan, det gör herr Björklund tillräckligt bra och till viss del är nog hans politik en del av symptomet. Om nu Jan Björklund överhuvudtaget har läst Anne Bamfords rapport tror jag inte att han gillar den. Eller kanske rättare sagt, jag tror inte att han förstår dess innebörd, eftersom den handlar om skolan i nutid, inte medeltid.

Kanske är det så enkelt att The Wow Factor ger mig bekräftelse som lärare, att Anne Bamford slår fast exakt det som jag, och många andra så kallade praktisk estetiska lärare, känt och anat länge?! Min uppfattning är ju att hon slagit huvudet på spiken och anammade man hennes slutsatser skulle vi sannolikt få uppleva lite mer Wow(!) i svensk skola.
Det är med andra ord inte mig man behöver övertyga.

I snart nog varenda pedagogisk tidskrift har vi under de senaste åren kunnat läsa om Bamfords forskningsresultat, så det borde inte undgått någon. Ändå får jag intrycket av att man diskuterar detta, i första hand bland oss som redan tillhör de frälsta. Frågan är om det verkligen är rätt arena eller om det bara blir rundgång?

Medan jag sitter där och bläddrar kommer min chef in och jag kan förstås inte lägga band på mig utan frågar frankt: - Diskuterar ni någonsin The Wow Factor i er rektorsgrupp?
Föga förvånande är svaret nej.

Kanske, kanske skulle det vara ett första steg för att få uppleva lite mer Wow(!) i skolan.