Ett rum, utformat och utrustat för ämnet. Gruppstorlek anpassad utifrån arbetsmiljö och didaktik. Jobbar man som lärare kan man ju tycka att det handlar om självklarheter!
Men, inte om du är musiklärare.
Under hösten som gått har frågor som rör musiklärarens vardag aktualiserats, inte minst genom Musiklärarnas Riksförenings försorg och deras "Upprop för halvklass i musik" vilket genomfördes i början av oktober och uppmärksammades i en rad mediala sammanhang.
När jag började min musiklärarbana, strax efter mitten av 90-talet upplevde jag att diskussionen om musiklärares arbetsvillkor förekom relativt ofta. I min enfald trodde jag att vi kommit längre när vi nu närmar oss 2012 och det har man naturligtvis också gjort på många skolor runtom i landet. Undantagen är dock besvärande många. Även om musikämnet är ett av grundskolans minsta ämnen förtjänar det knappast den styvmoderliga behandling ämnet emellanåt utsätts för. Det kan mycket väl vara en av många orsaker till att det ibland är svårt att rekrytera utbildade musiklärare. Utan tvekan så är behovet av att diskutera musikundervisningen och dess omständigheter nu större än någonsin, inte minst i ljuset av Lgr11.
Okunskapen om musikämnet, som Skolinspektionen pekar på i sin rapport, är hos vissa skolledare påfallande stor och de brister vi ser och hör talas om kan i en del fall sannolikt också härledas till attityd. Rektors roll är onekligen viktig, men orsaken till att det kan se så illa ut på många skolor kan kanske inte enbart skyllas på brister i det pedagogiska ledarskapet. Tack och lov finns det goda exempel och vill vi se en förändring tror jag att det kan vara en god idé att vi gemensamt hjälps åt att lyfta dessa.
Läs gärna vidare och begrunda Lisa Backhans utmärkta inlägg "Öppet brev till beslutsfattare om musikundervisning" på SKOLA OCH SAMHÄLLE.
Med en ny läroplan som förtydligar lärandet som ska äga rum i musikklassrummen runt om i landet, är det dags för förändring.
Nyckelordet är: Förutsättningar.
Visar inlägg med etikett MR. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett MR. Visa alla inlägg
måndag 19 december 2011
lördag 27 november 2010
Lite Wow!
I veckan fick vi det senaste numret av den förträffliga lilla tidningen Musikläraren som ges ut av MR. I väntan på att kaffet skulle rinna ner passade jag på att bläddra igenom den, lite förstrött. En bitsk ledare, några sidor om den nya kursplanen och de estetiska ämnena och så Wow(!), eller rättare sagt en artikel till om The Wow Factor!
Tänk om vi fick uppleva lite mer Wow(!) i skolan, kommer jag på mig själv att tänka och då syftar jag naturligtvis inte på WoW som i World of Warcraft. Visst händer det relativt ofta att man får känna lite Wow(!) i mötet med eleven och någon gång emellanåt, till och med över sin egen förmåga. Jag tänker då på dom där situationerna när man faktiskt känner att man lyckats med att vara precis en sådan där bra pedagog som man alltid skulle vilja vara.
Men hur ofta får man uppleva den där härliga känslan av Wow(!) när man tittar på skolan i stort? Nu menar jag inte att svartmåla skolan, det gör herr Björklund tillräckligt bra och till viss del är nog hans politik en del av symptomet. Om nu Jan Björklund överhuvudtaget har läst Anne Bamfords rapport tror jag inte att han gillar den. Eller kanske rättare sagt, jag tror inte att han förstår dess innebörd, eftersom den handlar om skolan i nutid, inte medeltid.
Kanske är det så enkelt att The Wow Factor ger mig bekräftelse som lärare, att Anne Bamford slår fast exakt det som jag, och många andra så kallade praktisk estetiska lärare, känt och anat länge?! Min uppfattning är ju att hon slagit huvudet på spiken och anammade man hennes slutsatser skulle vi sannolikt få uppleva lite mer Wow(!) i svensk skola.
Det är med andra ord inte mig man behöver övertyga.
I snart nog varenda pedagogisk tidskrift har vi under de senaste åren kunnat läsa om Bamfords forskningsresultat, så det borde inte undgått någon. Ändå får jag intrycket av att man diskuterar detta, i första hand bland oss som redan tillhör de frälsta. Frågan är om det verkligen är rätt arena eller om det bara blir rundgång?
Medan jag sitter där och bläddrar kommer min chef in och jag kan förstås inte lägga band på mig utan frågar frankt: - Diskuterar ni någonsin The Wow Factor i er rektorsgrupp?
Föga förvånande är svaret nej.
Kanske, kanske skulle det vara ett första steg för att få uppleva lite mer Wow(!) i skolan.
Tänk om vi fick uppleva lite mer Wow(!) i skolan, kommer jag på mig själv att tänka och då syftar jag naturligtvis inte på WoW som i World of Warcraft. Visst händer det relativt ofta att man får känna lite Wow(!) i mötet med eleven och någon gång emellanåt, till och med över sin egen förmåga. Jag tänker då på dom där situationerna när man faktiskt känner att man lyckats med att vara precis en sådan där bra pedagog som man alltid skulle vilja vara.
Men hur ofta får man uppleva den där härliga känslan av Wow(!) när man tittar på skolan i stort? Nu menar jag inte att svartmåla skolan, det gör herr Björklund tillräckligt bra och till viss del är nog hans politik en del av symptomet. Om nu Jan Björklund överhuvudtaget har läst Anne Bamfords rapport tror jag inte att han gillar den. Eller kanske rättare sagt, jag tror inte att han förstår dess innebörd, eftersom den handlar om skolan i nutid, inte medeltid.
Kanske är det så enkelt att The Wow Factor ger mig bekräftelse som lärare, att Anne Bamford slår fast exakt det som jag, och många andra så kallade praktisk estetiska lärare, känt och anat länge?! Min uppfattning är ju att hon slagit huvudet på spiken och anammade man hennes slutsatser skulle vi sannolikt få uppleva lite mer Wow(!) i svensk skola.
Det är med andra ord inte mig man behöver övertyga.
I snart nog varenda pedagogisk tidskrift har vi under de senaste åren kunnat läsa om Bamfords forskningsresultat, så det borde inte undgått någon. Ändå får jag intrycket av att man diskuterar detta, i första hand bland oss som redan tillhör de frälsta. Frågan är om det verkligen är rätt arena eller om det bara blir rundgång?
Medan jag sitter där och bläddrar kommer min chef in och jag kan förstås inte lägga band på mig utan frågar frankt: - Diskuterar ni någonsin The Wow Factor i er rektorsgrupp?
Föga förvånande är svaret nej.
Kanske, kanske skulle det vara ett första steg för att få uppleva lite mer Wow(!) i skolan.
Etiketter:
Anne Bamford,
estetiska ämnen,
Jan Björklund,
MR,
politik,
skola,
The Wow Factor,
Wow
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

