Lite Wow!

I veckan fick vi det senaste numret av den förträffliga lilla tidningen Musikläraren som ges ut av MR. I väntan på att kaffet skulle rinna ner passade jag på att bläddra igenom den, lite förstrött. En bitsk ledare, några sidor om den nya kursplanen och de estetiska ämnena och så Wow(!), eller rättare sagt en artikel till om The Wow Factor!

Tänk om vi fick uppleva lite mer Wow(!) i skolan, kommer jag på mig själv att tänka och då syftar jag naturligtvis inte på WoW som i World of Warcraft. Visst händer det relativt ofta att man får känna lite Wow(!) i mötet med eleven och någon gång emellanåt, till och med över sin egen förmåga. Jag tänker då på dom där situationerna när man faktiskt känner att man lyckats med att vara precis en sådan där bra pedagog som man alltid skulle vilja vara.
Men hur ofta får man uppleva den där härliga känslan av Wow(!) när man tittar på skolan i stort? Nu menar jag inte att svartmåla skolan, det gör herr Björklund tillräckligt bra och till viss del är nog hans politik en del av symptomet. Om nu Jan Björklund överhuvudtaget har läst Anne Bamfords rapport tror jag inte att han gillar den. Eller kanske rättare sagt, jag tror inte att han förstår dess innebörd, eftersom den handlar om skolan i nutid, inte medeltid.

Kanske är det så enkelt att The Wow Factor ger mig bekräftelse som lärare, att Anne Bamford slår fast exakt det som jag, och många andra så kallade praktisk estetiska lärare, känt och anat länge?! Min uppfattning är ju att hon slagit huvudet på spiken och anammade man hennes slutsatser skulle vi sannolikt få uppleva lite mer Wow(!) i svensk skola.
Det är med andra ord inte mig man behöver övertyga.

I snart nog varenda pedagogisk tidskrift har vi under de senaste åren kunnat läsa om Bamfords forskningsresultat, så det borde inte undgått någon. Ändå får jag intrycket av att man diskuterar detta, i första hand bland oss som redan tillhör de frälsta. Frågan är om det verkligen är rätt arena eller om det bara blir rundgång?

Medan jag sitter där och bläddrar kommer min chef in och jag kan förstås inte lägga band på mig utan frågar frankt: - Diskuterar ni någonsin The Wow Factor i er rektorsgrupp?
Föga förvånande är svaret nej.

Kanske, kanske skulle det vara ett första steg för att få uppleva lite mer Wow(!) i skolan.

Fotbolls-leg

Kommer osökt att tänka på när man var yngre och spelade fotboll. Dom där få gångerna när man fick bollen precis framför målet, laddade för fullt, tog i för allt man var värd och sköt iväg bollen mot det gigantiska målet...
Naturligtvis en praktträff, som gick lååångt utanför!

Kan inte låta bli att undra, tänk om det är samma sak med lärarlegitimationen?

Behörighet(s)

Senaste numret av Fotnoten, Lärarförbundets tidning för lärare som jobbar i Musik/Kulturskola damp ner i lådan i slutet av förra veckan. Som sig bör i valtider har man sammanställt en genomförd enkät där varje parti fått möjligheten att ge sin syn på det estetiska lärandet genom att svara på tre frågor. Du kan läsa alla enkätsvaren här.

Värt att notera är att frågan kring behörighet inte längre tycks lika het, vilket säkerligen kan förklaras med att införandet av lärarlegitimation till slut verkar bli av. Märk väl att jag inte säger äntligen, då jag inte är helt övertygad om att det löser alla de knutar man hoppas på. Men det positiva med en legitimation är ändå att man slipper den oerhört segdragna debatten om obehöriga kontra behöriga lärare, som i sig är en ickefråga. Endera är man lärare d.v.s. man har en lärarexamen, eller så är man inte lärare. Punkt.

Man pratar fortfarande om behörighet, men fokus har flyttats en aning. Det är inte längre de som inte är lärare, de obehöriga, som är de svarta fåren i behörighetsdebatten. Nej, nu är det alla arma stackare som gjort sig själva otjänsten att bli ettämneslärare som är det primära målet för hetsjakten. Så vad beskaffar oss den äran? Jo vi, jag hör ju faktiskt själv till den här skaran, är nämligen inte tillräckligt anställningsbara! Att jag fick lära mig ett nytt ord ser jag som en ren bonus.

Alla verkar vara överens om att den enskilt viktigaste framgångsfaktorn i dagens skola är lärarens kompetens i ämnet han/hon undervisar i. Det är här det börjar bli riktigt intressant.
Tittar man på vad KD säger i sitt svar så får man lätt en helt annan uppfattning och jag tycker nog att deras svar är ganska talande för hur man generellt verkar se på det här med kompetens och behörighet. Visst, är man en någorlunda normalbegåvad pedagog kan man säkerligen klara av ett ämne efter bara en termins studier utan några större missöden, men hur resonerar man då när man i nästa ögonblick förfasar sig över att så många lärare idag undervisar i ett annat ämne än de har sin huvudsakliga utbildning i?

Så frågan är; hur anställningsbar är du, lille vän?

Att ta bladet från munnen

Det kan ju kännas lite vämjeligt att man i en tid som denna, när var och varannan person tycks blogga om stort och smått, tvekar inför beslutet att själv börja blogga. För vem kan väl vara intresserad av ännu en åsikt, utslängd i det offentliga? Samtidigt är det ju en del av tjusningen. I den ständigt växande skaran av "tyckare" kanske det finns någon som tycker som jag, eller kanske inte...

Det finns ju bara ett sätt att säkert få veta, så det är väl dags att ta bladet från munnen...