Glädjeämnen

Kom hem, slog upp Lärarnas Tidning och kände glädjen växa när jag läste Eva-Lis Siréns ledare. Kommer på mig själv med att nicka och tänka: -Ja, precis!
Och när nu nya skollagen uttryckligen säger att skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet är det väl bara att köra?! Fast det är klart, det lär väl säkert ta ett tag till innan poletten trillar ner hos våra skolledare och politiker som ännu inte insett detta. Glädjeämnen för vissa, sorgebarn för andra och uppenbarligen en vit fläck på kartan för en del!

När resultatet av senaste PISA-undersökningen presenterades gick jag i valet och kvalet om jag skulle skriva något, men valde att avvakta för att se vilken riktning den efterföljande debatten kunde tänkas ta. Såg framför mig hur de, med tanke på resultatet, vanliga argumenten skulle rullas upp: -Nu måste vi satsa ännu mer på matte... eller: -Om barnen bara läste en roman om dagen istället för att spela tevespel så...!
Förvånande nog tyckte jag inte att det blev så mycket debatt, eller rättare sagt, jag hade förväntat mig en betydligt större och bredare debatt än vi har sett hittills. Ivrigt skulle jag höja rösten för de estetiska ämnenas betydelse så snart rätt läge infann sig. Eller kanske bara hänvisa till följande gamla, men ändå ack så aktuella nyhet, vilken SMoK skrev om redan 2009: "Kreativa ämnen leder till bättre PISA-resultat".

För att knyta ihop en spretig tankekedja så är min förhoppning att vi inom en nära framtid får se en diskussion om lärandet i ett helhetsperspektiv växa fram. En diskussion där man inte fixerar sig vid ett ämnes betydelse framför andra, utan alla skolans ämnen i samverkan med varandra för att ge varje elev möjlighet att lära utifrån sina individuella förutsättningar i en likvärdig lärandemiljö. Ur mitt perspektiv är det dithän Eva-Lis Siréns ledare pekar och jag kan bara hålla med. Eller som ungdomarna en gång skulle uttryckt det: Word!